Kontrasternas rike

Dagarna här på Captain Youth Hostel drar sig mot sitt slut. Likt mycket annat här i Kina, inklusive vårt gamla hotell renoveras här för fullt och den fräna lukten av diverse kemikalier ligger tung i korridorerna.

Att Kina utvecklas mycket har näst intill blivit en kliché, men det är så tydligt när man ser det med egna ögon. Vart man än går ser man byggställningar av bambu, sand som används till att anlägga stentrottoarer ligger i högar längs med gatorna och när vi gick igenom Lilongerna, Shanghais egna Hutonger var det många områden som revs. Först blev vi lite förskräckta. Att riva det som enligt mig symboliserade Kinas kaotiska själ verkade inte bara inhumant mot de som bodde där, utan även ett svek mot den kinesiska kulturen.

Efter ett tag kom vi fram till de nybyggda husen i Lilongerna, och det var inte så farligt som vi trodde. De nya husen hade samma själ som de gamla, men de var säkrare. I de kvarter som ännu inte rivits, hade folk byggt till på sina hus själva, med plankor och spik förankrade de nybygget i det gamla huset.

Igår var vi i ett område som kallades Tai Kang. Det var gamla Lilonger som renoverats. I stället för en slum, var det nu ett hippt ställe för Kinas nya medelklass. Där förr folk levt trångt, smutsigt och fattigt fanns nu italienska restauranger, konstnärer och turistshoppar. Vad som är bäst är upp till var och en att själva bestämma, men om det fanns ett område som verkligen kändes som den blandning mellan västvärlden och Kina som Shanghai är, så var det Tai Kang.

Shanghai är ett kontrasternas rike, med moderna skyskrapor av glas, höga lägenhetshus och shoppingcenter endast meter ifrån den smuts som innebär de äldre kvarteren som ännu ej renoverats av staten. I de shoppinggator och turistdistrikt vi vistas i mest, har tiggarna en knapp, men ändå märkbar närvaro. Igår blev vi killar ifattsprungna av den mest framåtriktade tiggaren i förmodligen hela Shanghai. Ett högljudd ”Hello!” följt av ett lika högljutt ”Money?!”. Mannen var knappt 165 cm lång och han hade ett väderbitet anlete men ett stort och hjärtligt leende på läpparna. Vi har mött många tiggare, och många av dessa tiggare har tragikomiska tillvägagångssätt. Vissa är lågmälda och anspråkslösa, medan vissa ser det som en rättighet att få pengar av en. Det är som om tiggeri har blivit konkurrensdrivet. Den bäste och mest underhållande tiggaren är den som förtjänar pengarna.

Trots allt det här finns det en enorm vilja och drivkraft bakom den utveckling som präglar Kina. Där förut det funnits planer för ytterligare ekonomisk tillväxt är det nu den nya femårsplanens syfte att minska de sociala klyftor som är så tydliga. Den största skillnaden är dock skillnaden mellan östkustens stora och rika städer, och de fattiga inåt landet. Där är det inte enstaka tiggare, utan det handlar om miljontals människor som lever under svåra förhållanden. Men om det är något som är tydligt och ger en hopp är det med den effektivitet och snabbhet som den kinesiska regeringen ändrar på det den vill. Det kan troligen innebära att innan nästa femårsplan har ytterligare miljoner lyfts ur fattigdom.

Erik Svensson & Wilhelm Lundström