Nu sitter vi på SISU hotell i Shanghai. Det är ett hotell som ägs av det universitet som vi har utbyte med. Standarden är väldigt hög och vi är alla nöjda… åtminstone tills vi kom till frukostbuffén. Första morgonen med kinesisk frukost. Den inkluderade det mesta vi tidigare ätit till kvällsmat, med en viss skillnad när det kom till drycken som oavsett om det var juice eller mjölk var varm. Flera av oss kom senare att handla varsin smörgås på Starbucks.
Resan hit med inrikesflyg gick bra. Dock satt en del på helspänn när det visade sig att det var 666 miles to destination. Som min gode vän Niklas sa: ”kommer vi upp kommer vi också ner”.
Idag har det varit en heldag ute i Shanghai för att iaktta staden och besöka några välkända platser. Temperaturen har varit ungefär som en svensk sommardag och klädseln har varierat från t-shirt och shorts till jeans och vinterjacka.
Under dagen har vår guide Eva visat oss runt och skillnader mellan Beijing och Shanghai var stora. Från att ha åkt till ett omodernt ställe till att ha åkt till en plats som är modernare än Sverige. Trots det finns det en del efterlämningar från gamla tider. Bland annat fick vi se hur föräldrar försökte finna en partner till sina barn genom en så kallad ”match-making”. Föräldrarna satt med lappar med nödvändig information som ålder, längd, vikt och utbildning som var fria för beskådan. Var man vidare intresserad fanns det även bilder att tillgå.
I folkets park, där betoningen snarare läggs på det första ordet istället för det andra som i Sverige, satt människor och spelade kinesisk schack och utövade Tai chi. Då bestämde sig Olivia att visa upp sina kunskaper inom området och imponerade såväl kineserna som oss.
När vi var i närheten av centrum blev vi filmade och intervjuade av Shanghai News Channel, något som skulle sändas i nyheterna samma kväll. Måtte folk applådera i sina soffor till den skönsång som Maria och Olivia fick bjuda på.
Under resans gång har vi börjat känna oss som kändisar och modeller. Det kvittar var man går, ständigt dyker förfrågningar upp om man vill fotografera sig bredvid en eller flera kineser. Ju längre du är, desto mer populär är du. Det var något vi verkligen kände av då vi tog en gruppbild framför Pudong. En mur av kineser samlades genast runt oss och började fotografera oss. När vi hade tagit vår gruppbild sprang de fram och ville fotografera sig med oss. Till slut kom en polisbil med ett par poliser som ville se vad som försiggick. Det stoppade däremot inte kineserna som avlöste varandra med att få vara på bild med en lång västerlänning.
Kvällen avslutades med en gemensam middag och flera tunnelbanebyten innan vi var tillbaka på hotellet. Nu är det sovdags för att besöka de kvarvarande hutongerna imorgon. Troligtvis blir vi de sista som får besöka dessa innan de rivs och ersätts med modernare byggnader som ger staden en bättre fasad. Under tiden går våra tankar till alla fädrar (och er andra) där hemma.
Marcus Hanzen i staden som aldrig sover



Publicerat av Kullaresenär 




















