SA3C ”Resan hem”

söndag 20 november 2016

SA3C har nu spenderat nästan en månad i Kina och fått uppleva en helt ny och främmande kultur. Vi har alla hittat saker som vi älskade med landet men även saker som vi avskyr. Vi har fått uppleva och se mer saker än vad andra som bott där i flera år inte har hunnit med och resan har i det stora hela varit fantastiskt underbar.

 

Idag var vår sista dag i Kina och om man skulle summera hur den här resan har påverkat oss som klass och som individer måste vi nog säga att vi har blivit mycket tightare som grupp och även lärt känna oss själva lite bättre. Vi har även blivit inspirerande av de olika företagsbesöken vi gjort. Vissa hade inte en aning om vad de ville göra efter skolan, men vet nu i alla fall flera vilken riktning de vill gå. Andra vet inte längre vet vad de vill för att de märkte att de fanns så många fler möjligheter än vad de tidigare trott.

Trångt på Öresundståget

Trångt på Öresundståget

Hemma igen!

Hemma igen!

Jag som inte tidigare visste vad jag ville göra fann ett lugn i att man uppenbarligen inte behöver veta och vägen man tar är ofta en väldigt krokig sådan.

Resan hem

Resan hem

Skulle vilja tacka alla i klassen och inte minst lärarna för en underbar resa!

Jonathan & Tobias


Sa3C ” En dag fylld av blandade känslor”

söndag 20 november 2016

SA3C ”En dag fylld av blandande känslor”

Hej alla läsare!
Gårdagen var vår sista riktiga dag här i Kina! De flesta började dagen med en lång skön sovmorgon,  medan andra fick gå upp 8 för att vara hos skräddaren 9 för att hämta sina balklänningar. Många fina och lyckade klänningar blev det. Eftersom vi inte hade något speciellt inplanerat denna dag så blev det att alla gjorde lite vad de kände för, fika, packa inför morgondagens resa mm.

 

Framåt kvällen var det dags för vår avslutningsmiddag för denna resa och också våra avslutningstal som alla skulle hålla inför klassen. Otroligt fina tal fick vi höra, allt från hur resan varit och vad vi tar med oss till hur man ser på klassen och samhörigheten vi fått under resan. Det blev en väldigt känslosam middag, vilket vi inte hade förväntat oss.  Vi trodde bara att talen skulle handla om intryck och avtryck, men de flesta i klassen tog upp i sina tal om hur vi är som klass och hur vi bara under denna resa har fått en starkare samhörighet som vi trott, redan fanns. Därför blev det tårar inblandade och en finare stämning.

Efter talen tog Boel oss vidare till en skybar där vi fick se utsikt över de mäktiga skyskraporna som lyser upp Shanghai. Även där höll sig den fina stämningen kvar och vi fortsatte att diskutera klassen och dess sammanhållning. Efter ett tag beslutade vi oss att gå ner en sista gång till skyskraporna där vi tog en klassbild, trots alla inte följde med.

Utsikt-fran-skybar

Utsikt-fran-skybar

 

Sista-kvällen

Sista-kvällen

Kvällen fortsatte på hotellet där vi packade det sista, umgicks och helt enkelt förberedde inför morgondagens resa. En dag med blandade känslor helt enkelt.
Vi ses snart! / Olivia & Maria


SA3C ”Hallå alla där saknade där hemma!”

torsdag 17 november 2016

Idag var det näst sista dagen med klassen. Känns så otroligt att resan snart är slut. Även fast det ska bli skönt att komma hem och gå tillbaka till sina rutiner och vardagen hemma så kommer man sakna just denna vardagen och de rutiner man byggt upp här i Kina. Rutiner som att bara ta taxi till andra sidan stan för att man inte orkar ta tunnelbanan, eller som att äta på resturang inprincip varje dag. Såklart vi kommer sakna de rutinerna och lyxigheterna.

110

Billigt att åka taxi

111

Trångt värre med subway

Näst sista dagen spenderades hos Business Sweden. Där vi fick höra Johan Lennefalk prata om företaget, vad de gjorde, hans liv och bakgrund samt vad han gjorde på Business Sweden.

113

Business Sweden, Johan Lennefalk och Simon Nyman

Efter det åt vi gemensam lunch på en resturang som vi alla var enade om var vår favorit. Efter maten fick vi egentid, några stack och shoppade det sista, men några åkte bara hem till hotellet och tog det lugnt. Vi hade egen kvällsmat och vi tjejer bestämde då att vi skulle ta en tjejkväll och äta gott på den västerländska restaurangen fridans. Den låg vid alla fantastiska skyskraporna. Vi hade det otroligt mysigt och det bästa sättet att spendera näst sista kvällen på. Vi alla åkte tillbaka till hotellet tillsammans och väl där tog vi det lugnt och njöt mer av varandras sällskap.

112

Favorit i repris

Hoppas ni har det fint där hemma och ni inte längtar ihjäl er efter oss för snart är vi hemma!

Ses snart, Matilda N och Claudia

 


SA3C ”Femtiofyra timmar till avfärd..”

onsdag 16 november 2016

Nu börjar vi närma oss slutet av vår resa och vi alla anser mer eller mindre att tiden gått väldigt snabbt och nästan för fort. De nya perspektiv och otroliga minnen vi fått kommer vi ha med oss i resten av våra liv och denna resa är en av de största vi varit med om.

Dagen började med frukost vid 7, lite tidigare än vanligt för att sedan vid 8 ta tunnelbanan mot ett hotell där vi skulle ha ett frukostmöte. Väl på plats mötte vi Martin från handelskammaren, Ambjörn från Pinghu Kh Metal Products och Carl-Filip från Texco Pacific. Mötet varade i ungefär 2 timmar där Maria, Maja och Fredrik ställde frågor till Martin, Ambjörn och Carl-Filip efter att de hade introducerat sig själva och sina företag. Det var väldigt intressant att höra deras version av hur det är att bo i Kina och att jobba här. Under mötet bjöds det även på kaffe och kakor som hotellet fixat. I slutet av mötet hade de ansvariga även fixat tjugo snabba frågor som ställdes till gästerna för att få en lite skämtsam avslutning.

107

Frukostmöte

Efter mötet fick vi ungefär två timmars fritid tills nästa möte och då tog vi tunnelbanan till ”People’s square”, där vi kollade lite i affärerna innan vi åt en fantastisk hamburgare på ”Carls Jr”. Innan vi åkte vidare tog vi en titt i affärerna i köpcentret vid People’s square.

Efter vi kollat läget i de olika butikerna så begav vi oss ännu en gång till hotellet ”Sunrise on the Bund”. Där skulle vi ha ett möte med Mattias Erlandsson som berättade om sin situation i Kina. Han förklarade bland annat om hur han såg på de olika ”advertising-marknader” som finns och vilka som var bäst för honom och hans olika företag. Bland annat hade han ett cykelföretag och en av hans bästa affärer var lansering och försäljning av Daniel Wellington-klockor i Asien.

108

Mattias Erlandsson tillsammans med Ellinor och Bemir

Efter drygt en timme tackade vi Mathias och åkte vidare för att hämta våra skräddarsydda kostymer och klänningar. Bland oss killar så blev vi alla jättenöjda medan tjejerna var mer skeptiska och ville justera sina klänningar lite till.

109

Välskräddade killar

När vi var klara hos skräddaren så tog vi tunnelbanan tillbaka till hotellet där vi tog det lugnt en stund innan vi köpte nudlar och nuggets som vi käkade på hotellet.

Dagen har varit spännande men vi börjar närma oss slutet på vår resa, vilket känns konstigt eftersom man har börjat vänja sig vi det här landet, men samtidigt ska det blir skönt att komma hem till en mjuk säng och svensk mat. Vi ses snart!

Ciao!
// Filip, Fredrik och Joar.

 


SA3C ”Från insikt till utsikt”

onsdag 16 november 2016

Klockan 07.45 var det uppstigning för en frukost på hotellet då vi senare skulle fara med tunnelbana till vårt första besök, advokatsbyrån Mannheimer Swartling. Där fick vi träffa juristen Lukas Jonsson, där han förklarar för oss vad deras byrå står för och specialiserar sig på. De sysslar med stora svenska företag i Kina och hjälper dem förhandla.

104

Besök hos Mannheimer & Swartling

Efter ett intressant möte med Lukas går vi ut till soliga Shanghai och tar en lunch.
I samma område efter en god västerländsk maträtt så går vi upp i en byggnad för att träffa Lisette Lindahl på svenska generalkonsulatet. En bra beskrivning får vi på vad hon gör och vad hon och hennes departement håller på med.

106

Generalkonsulatet besöks

Senare på kvällen var det äntligen dags för oss att se när Shanghais högsta byggnader skulle lysa upp staden för natten! Det var en mäktig känsla att stå på en bro mellan några av världens högsta hus och se dem tändas. Ett av dessa husen kallas kapsylen, SWFC,och har varit världens högsta en gång i tiden. Det var dags för oss att åka upp och se den stora staden från ett annat perspektiv.

105

Tre berömda skyskrapor i Pudong

Efteråt serverades vi en god och efterlängtad middag på en av de (105) våningarna. Som vi nu har lärt oss serveras inte maten som hemma i Sverige, några fick maten efter 20 minuter andra efter 1 timme. Men vad säger man, den som väntar på något gott väntar aldrig för länge! God och efterlängtad middag på en av de (105) våningarna.

Johanna & Ellinor

 


SA3C ”Trean på gymnasiet eller trean i grundskolan”

måndag 14 november 2016

Idag började dagen klockan 07.45 då det var dags för frukost. Efter frukosten klockan 08.45 var det samling och dags för en bussresa på två timmar mot staden Pinghu. Där besökte vi företaget EMF, som tillverkar utklädningskläder. Där fick vi en rundtur där de förklarade hur allting fungerar, från laboratoriet till de färdiga kläderna. Det var intressant att få en större inblick i hur det fungerar i den branschen, och man insåg hur mycket arbete det faktiskt ligger bakom något så simpelt som ett klädesplagg.

95

Tillverkning av maskeraddräkter

103

92

100

Fabriken var också mycket större än vad vi hade förväntat oss. Det fanns flera olika byggnader som hade hand om olika saker. I en byggnad fanns det laboratorium, i en annan var det tillskärning av tygen, i en annan sydde man kläderna och så vidare.

97

101

Efter rundturen i fabriken så fick vi besöka Dreamland som också fanns på området, dit kan föräldrarna ta sina barn och de får själva välja vilken karaktär de vill ha, för att då få en utklädningskostym och sedan får de leka i leklandet. Leklandet kan man i princip säga motsvarar busfabriken som vi har hemma i Helsingborg. Från det att vi kom in till leklandet tog det inte lång tid innan någon av oss försiktigt frågade om vi fick hoppa i bollhavet. Guiden kollade lite undrande på oss, men ja visst fick vi det. Där blev hela klassen som små barn igen och sprang runt i bollhavet och klättrade omkring. Vi kan ju ställa oss frågan om vi går i trean på gymnasiet eller trean i grundskolan haha.

91

Små barn igen!

94

98

99

Efter att ha lekt av oss i leklandet var det dags för lunch. Vi åkte med bussen till en restaurang för att äta. Vilket var ganska speciellt, då vi fick allt från pommes med smileys på till en gryta med höns varpå ett helt hönshuvud låg bland köttremsorna. När den här hönsgrytan kom in på bordet försvann allas aptit ganska direkt.

93

Kött eller grönt? Det är frågan!

96

102

Vad ganska många känt under resans gång, eller egentligen kommit till insikt med under den här resan är att dra ner på det dagliga köttintaget vi har hemma. Bara genom att gå genom hutongerna och se 5 hönor instängda i en liten bur, eller se en lite badbalja full med 15 centimeters långa fiskar. För att sedan se dem kvävas i en påse, eller se en levande hönas nacke vridas ur led, har fått oss alla att tänka lite extra. Hemma ser vi en köttbit som en del av vår måltid, vi ser inte riktigt den där processen bakom den där köttbiten. Vi ser inte ett levande djur som dödats för att vi sedan ska kunna äta det. Vad vi inte heller ser är hur det dödas, när det ska slaktas. Vi ser inte djurets huvud liggandes på vår tallrik, vi ser inte ögonen, vi ser inte det personliga i den här köttbiten. För det är just det, vi ser en köttbit, vi ser vår middag, vi ser vårt dagliga protein.

Vi strosar genom hutongerna och helt plötsligt går vi förbi en hink med flådda fårhuvuden. Det är vardag här, för oss är det absurt. Vi går ut på restaurang en kväll, jättetrevlig middag. Men väl vid betalningen möts vi av en liten fiskskål med tre havssköldpaddor liggandes i trängsel. Det är just sådana saker som vi västerlänningar reagerar på, men vad vi däremot lätt glömmer bort är vår del i det hela. Vi äter vårt kött, vi går där i affären och plockar ut den finaste filén till fredagsmiddagen. Vad vi däremot inte ser bakom den filén är det där djuret, djuret som gått på en äng och betat. Djuret som kanske är en mamma, eller djuret som har det där personliga, djuret som alltså är mer än bara kött.

Maja & Mika


SA3C ”Hallå där i Sverige!”

söndag 13 november 2016

Six days remaining… Idag började dagen med frukost klockan 08:00 och därefter tog vi det lugnt på våra rum, innan mötena för företagsbesöksgrupperna satte igång klockan 10. På mötet finslipade vi våra frågor med lärarna, som vi ska ställa till företagarna under företagsbesöken under nästkommande vecka. När mötena med alla grupper var klara så gick vi gemensamt till judiska museet. Judiska museet handlar om de judiska flyktingarna som kom till Shanghai efter andra världskriget. Där man bland annat fick reda på hur de integrerades i samhället och hur de bodde. Väldigt intressant då ingen i klassen hade någon aning om att Kina tog emot några flyktingar över huvudtaget. Den stora frågan som uppstod var hur judarna tog sig från Europa till Kina, vilket var genom båtar från bland annat Italien.

88

En Menora, en av de viktigaste judiska symbolerna

89

En vägg med tusentals judiska namn, alla flyktingar som kom till Shanghai efter 1945

90

När museet var avklarat begav vi oss mer centralt in i Shanghai för att käka västerländsk lunch för en gångs skull. Vi satt och väntade på maten i cirka 50 minuter efter vi beställt. Och när den väl kom så märkte vi att den västerländska maten mot förmodan var god även här i Shanghai. Dock är den väldig annorlunda om man jämför med den riktiga västerländska maten.

Efter maten fick vi fritid och vi killar passade då på att åka till fakemarknaden här i Shanghai som ligger under jorden på tunnelbanestationen Century Avenue. Vi vandrade omkring där i cirka en timme innan vi rörde oss hemåt igen för att bara ta det lugnt, och det är precis vad vi har gjort fram till nu.

Precis när vi anlände till Kina så ansåg vi att allt i landet var helt annorlunda och man tänkte att man aldrig skulle kunna vänja sig vid denna samhällsstruktur. Vi såg människor som betedde sig annorlunda, mat som såg ut och smakade annorlunda. Men efter den tid som vi har varit så kommer vi automatiskt in i det och anpassar oss till allting. Dessa tankar om att man aldrig någonsin i hela sitt liv skulle kunna leva här existerar inte riktigt längre och man tänker istället att det inte alls skulle vara omöjligt att bo här. Vi kommer absolut sakna den trånga miljön och transportmedlen som går hela tiden och transporterar en i tid även fast man missar tåget. Vi har helt enkelt anpassat oss till storstadslivet i allmänhet och Kina i synnerhet.

Bemir & Samuel