”Var nöjd med allt som livet ger”

onsdag 23 augusti 2017

Väntan en del av resandet!

Tisdagen den 22/8 sa vi alla, med blandade känslor, hejdå och tackade för dessa två veckor i Tanzania. Vissa hade gärna stannat kvar för att lära sig mer om det tanzanianska livet och kulturen. Andra längtar hem till Sverige och den svenska maten, vilket är förståeligt eftersom vi har i princip endast blivit serverade ris och köttgryta i två veckor. Vid en diskussion om vad vi skulle äta först när vi kom hem, togs många olika alternativ upp. Bland annat tacos, hamburgare, varmrökt lax och köttbullar var några maträtter som föreslogs. Det ska bli kul att höra senare vad alla faktiskt åt när de kom hem.

Mums, lunch i Istanbul

Hur som helst, har detta varit en mycket lärorik  resa. Vi har fått ta del av olika levnadssätt i Tanzania som inte liknar våra egna, vilket är mycket intressant och viktigt. Genom att se och uppleva olika sätt att leva börjar man att uppskatta hur man själv har det. Även om ett stort antal tanzanianer bor ute bland banan- och kaffeplanteringar i ett halvförfallet hus med begränsad tillgång till elektricitet, så är de glada för vad de har. De är inte bittra över sitt liv och om man skulle jämföra så lever faktiskt vi svenskar ett liv av överflöd. Därför är det så viktigt att upptäcka och uppleva andra levnadssätt och kulturer. Man lär sig att uppskatta det man har och man inser att ens egna syn på världen och på livet inte är den enda.

Glädje tillsammans

En sak som jag tror att vi svenskar, eller speciellt svenska ungdomar, gör ibland är att vi tar skolan för givet. I Tanzania är utbildning ingen självklarhet. Det finns så många barn och ungdomar som inte får chansen att gå i skolan och vi vet att i dagens samhälle är utbildning något som är otroligt viktigt. Många föräldrar i Tanzania kämpar hårt varje dag för att deras barn ska få en möjlighet till att gå i skolan. Rent vatten, elektricitet, sjukvård och försäkring är några andra av många saker som är självklara för oss, men inte i Tanzania. För att se på den ljusa sidan är Tanzania ett land som fortfarande är under utveckling, vilket Sverige också var en gång i tiden. Det finns inget som tyder på att Tanzania inte skulle kunna nå lika långt som Sverige i framtiden.

Vänskap och kunskap

Något som jag tror att alla har märkt under tiden vi har besökt Tanzania är hur tidsfokuserade de flesta av oss svenskar är. Allting måste ske exakt den tid som det var planerat och gör det inte det så blir det stressigt. I Tanzania gör det inget om man blir en timme sen eller att något tar längre tid än vad det borde göra. Detta kan nog upplevas stressigt för många svenskar, i alla fall upplever jag det så. Det visar ju egentligen hur tidsfixerade vi är. Detta är en punkt där nog många svenskar, inklusive mig själv, kan ta lärdom av tanzanianerna. Det är nog nyttigt att ibland bara ta allt som det kommer istället för att stressa och fokusera på att göra allt i tid.

Vad kul vi har!

Sammanfattningsvis så är Tanzania ett fantastiskt land som alla någon gång under sitt liv borde besöka. Jag tror att många av oss tio elever kommer att återvända till Tanzania i framtiden, en del för att volontärarbeta, andra för att uppleva mer av Afrikas unika djurliv eller helt enkelt bara njuta av det tanzanianska levnadsättet.

Liv finns överallt

Äntligen, efter ett dygns tid spenderad på resande fot, är vi alla hemma igen. Vi kan nog alla hålla med om att detta har varit en helt otrolig upplevelse och att det är nog inget som någon skulle tveka inför att göra om. Hela gruppen, kan jag nog säga, är mycket tacksamma för denna möjligheten, för alla nya människor vi har mött och inte minst tacksamma för all den viktiga informationen som vi har samlat till våra gymnasiearbeten.

Livet är vackert!

 

Sandra Ekborg
2017-08-23

Annonser

Avsked av Tanzania för den här gången

tisdag 22 augusti 2017

Då var vi framme på sista dagen i Tanzania, vilket såklart innebär blandade känslor. Den här dagen ägnade vi åt att uppfylla elevernas önskan om vart de ville åka, mest för att shoppa souvenirer. Eleverna som ville gå upp för att sedan gå en runda i staden Moshi fick frukost vid halv 9, resten hade sovmorgon. Vi skulle såklart besöka vår favorit shop som hade bäst afrikanska fynd än någon annan affär vi hittat, dessutom ville vi ta farväl av ägaren.

Vi gick vidare och kolla in i olika affärer längs med vägen. Bland annat mötte vi en man som äger företaget shah industri, och det visa sig att han hade besökt Sverige innan. Han visade oss en artikel i en tidning från Sverige där hans företag nämndes. Som en liten gåva fick vi varsin nyckelring med en dalahäst på vilket vi blev jätteglada för. Sedan hittade vi ett litet sött café, med en vacker och lugn trädgård där vi bestämde oss för att njuta av varsin dricka och sitta och prata med varandra ett tag.

Kohorn som blir till bland annat smycke

Vi promenerade tillbaka till Umoja och gjorde oss iordning för avskedslunchen som vi skulle gå på kl 1. De som skulle medverka var rektorn, vicerektor och lärare på Agape skolan, sjuksköterskor från skolan och Umoja samt farfar (vår chaufför). Tyvärr kunde inte de tio eleverna som vi fick bo hos komma eftersom de just nu satt och skrev sina examensprov. Hade velat ha dem där, eftersom det var sista dagen idag, men förhoppningsvis ser vi alla igen till jul men då i Sverige.

Farewellparty

Efter den trevliga middagen och efter vi sagt våra farväl beställde vi en taxi till de som ville till art gallery och en till dem som föredrog en läderaffär. Alla försökte handla upp sina shillings så gott det gick. På art galleriet gick prutningen så långt att folk nästan blev sura på varandra. Men det slutade med att alla fick vad de var ute efter.

På grund av prutningen av en tavla blev taxiräkningen högre än vad vi önskat. Men när vi kom tillbaka till Umoja, tror jag att de flesta valde att passa på att duscha innan den 24 timmars resan hem tar sin början. Vissa gick ut och åt vid  19.00/20.00 tiden och sen återvände alla för att packa det sista i sina resväskor. Vid kl 22.00 tar vi bilen till flygplatsen och kl 01.50 går flyget mot Mombasa, Kenya.

Sofie Stark
22.08.17


Woodoman och Lake Chala

tisdag 22 augusti 2017

Bilen håller på att välta.

Vi åt frukost kl 8 och sedan bar det av mot en woodoman i bergen. Vägen dit var ganska bullrig och lite kaotisk då vår jeep knappt kom upp för berget på grund av en för svag motor och en rejält brant backe. Det slutade med att vi fick hoppa ur jeepen. Jeepen stod ett tag på tre hjul och vår chaufför fick backa upp en liten bit för berget. Resten av biten fick vi gå uppför.

Mynt från WWll

Vi träffade woodo-mannen som först visade oss lite växter som skulle läka en från allt möjligt, till exempel feber till hjärtfel. Sedan visade han oss några ”trolleritrick” och berättade andra grejer som han kunde göra. Som till exempel att han kunde förflytta sig från en plats till en annan. Vi frågade om han kunde visa det för oss, men det kunde han inte eftersom han inte hade de redskapen han behövde (bl.a. människoskelett). Han visade också något annat trick som vi brukar göra på våra labbar. Jag och säkert alla andra var besvikna och inte särskilt imponerade.

Medcinman

Läkeörter

Känner inget när man bankar på stenen.

Sedan var det av mot Lake Chala (som vi faktiskt kunde se från wodoo-mannen). När vi kom fram åt vi lunch, en mer västerländsk lunch som jag tror många gillade och har saknat. Efter lunch gick vi ner mot Lake Chala som var en väldigt vacker plats. Halva Lake Chala tillhör Kenya och andra halvan Tanzania.

Utsikt från medicinmannen hus

Lunch vid Lake Chala

Sedan åkte vi hem till Umoja och hade 10min paus och sedan stack vi och åt kvällsmat på en resturang, där de flesta åt pizza.

\\Siri Natt och Dag
21-08-2017


The big five

måndag 21 augusti 2017

Idag var den tredje och den sista safaridagen. Vi satte oss i bilarna kl 8 fulla av förväntningar på dagens kommande äventyr. Halv elva stod vi äntligen vid ingången till Tarangire nationalpark och var redo att köra in.

De första djuren vi såg var tre GASELLER/ ANTILOPER som betade i skuggan under ett träd. Men detta var långtifrån de enda djuren vi såg. Inte långt efter det åkte vi sida vid sida med en gigantisk flock av zebror och gnuer. De var överallt så man var nästan rädd att man skulle köra på dem, men flocken ledde oss till ett vattenhål där man kunde se zebror, gnuer, GASELLER och ett av Afrikas mest magnifika däggdjur, giraff, dricka tillsammans.

Vattenhål i Tarangire

Dessa fyra djuren förekom sedan till och från både i stora och små antal. Men det tog ett tag innan vi såg det djuren som denna park var känd för, elefanter. Det var en enda hane som enligt guiden var ungefär 70 år gammal med huvudet vänt mot ett träd. Men inte långt efter såg vi en flock på tiotal elefanter precis vid vägen som letade efter mat. Någonting som förvånade mig var att en stor del av flocken var elefantkalvar, och den yngsta var bara drygt en månad gammal.

Tarangire

Nästa nya djur vi såg var ett djur som jag aldrig trodde att jag skulle få se i det vilda Afrika. Vi åkte in under två gigantiska träd medan guiden berättade att han hade fått tips om att det hängde en pytonorm i någon av dessa träd. Vi körde in långsamt och spänningen var så hög så alla nästan höll andan tills bilen stannade och guiden pekade rakt upp i trädet. Det tog ett tag innan jag såg den för att den har ett så naturligt kamouflage men där var den, högt uppe i trädet inlindat i en gren, en gigantisk pyton orm. Snart efter det var vi tvungen att lämna ormen för att åka längre in i savannen. När vi hade kört på de dåliga och guppiga vägarna i ungefär en halvtimme hörde vi det kodordet som vi hade längtat efter hela dagen, simba, eller lejon.

 

Tarangire

När vi kom till platsen med lejon var det redan ungefär fem safari bilar där. Jag letade och letade men jag hittade inga lejon, sen fick jag reda på att de lade bakom ett gigantiskt träd så man kunde inte se dem. Då blev jag och alla andra riktigt besvikna, men vi kunde inte köra för att guiden pratade för fullt på hans radio och efter ett tag så började han att vända bilen så att nosen pekade mot lejonen. Sen gjorde han någonting som ingen kunde ha förutspått och någonting som tog oss med storm. Han började köra rakt ut i savannen och mot lejonen. Alla var så chockade så ingen hann reagera, men på några sekunder var vi framme så vi var bara några meter ifrån två fullvuxna lejonhonor. Först när de såg oss blev de jätterädda och gömde sig bakom trädet, sedan övergick rädslan till nyfikenhet och man såg deras huvud titta ut bakom trädstammen. Allt detta hände på några sekunder och vi var därifrån lika snabbt som vi kom dit. Efter lejonhändelsen trodde vi att vi skulle ta det lugnt med lunch, men den var allt ifrån lugn.

 

Uppskrämda lejon

När vi kom till lunchstället var det fullt med små apor. Hela gruppen samlades runtomkring dem för att de var så söta, men detta förändrades snabbt. När vi hade tagit fram maten på bordet började aporna sakta, men säkert omringa bordet i hopp om att stjäla mat. Vi försökte skrämma iväg dem, men en av aporna kom upp på bordet men lyckades tack och lov inte ta någon mat. Bara en minut senare kom den igen och lyckades sno ett paket med kex innan den sprang iväg.

Tarangire

När vi var ute på savannen igen hade vi ett mål. Vi ville se ”The big five”. Än så länge hade vi bara sätt 4/5, och vi saknade en leopard. Vi körde runt på skumpiga och skakiga vägar i ungefär en timme tills vi kom till en plats med ungefär fem safari bilar i en klump. Det tog inte lång tid innan vi fick reda på att de låg en leopard i ett träd några hundra meter bort. Trots att detta otroligt vackra djur var så långt bort var den svår att missa. Man kunde se ett huvud sticka upp mellan grenarna och bara stirrade på oss.

Vi har äntligen gjort det, vi såg hela big five. Och detta var även ett jättebra avslut på dagen då direkt efter detta körde vi direkt till utgången och sedan tillbaka till Umoja hostel.

Kullas elever på safari

Rosanna Dellwik


En heldag i Ngorongoro national park

söndag 20 augusti 2017

19/08/17

Idag såg alla fram emot flera timmar av safari i Ngorongoro kratern. Till och med de sjuka försökte hålla humöret uppe för den här dagen. Det tog max 20 minuter från hotellet till ingången där vi möttes av en flock babianer. Väldigt häftigt att få se dem så nära oss och så livliga och lekfulla.

Lekfulla babianer som hoppas på en banan!

Väl inne i Ngorogoro hade vi först en timmes färd över och nerför kraterns kant. Det var väldigt dimmigt och kallt (kändes nästan som hemma) men när det lättade fick vi en underbar utsikt över hela kratern. Jag kan ju säga att det är inget ställe för en höjdrädd person i alla fall. Det var en otroligt skumpig åktur ner för sluttningen, men bara efter någon minut fick vi se vårt första lejon, som vi längtat efter så länge.

Ngorongorokratern

Längs med hela vägen fick vi se gnuer, zebror och impalas på mindre än några meters avstånd. Trots att vi hade oddsen emot oss fick vi även se en noshörning, men bara som en svart prick på 2 km avstånd. Nu har vi sett 4 av 5 av ”the big five” vilket består av lejon, elefant, vattenbuffel, leopard och noshörning. Om vi får se leoparden återstår att se.

Varje zebra har sin unika streckning.

Vi slog oss ner vid en vacker sjö med flodhästar och elefanter precis i närheten av oss. Vi blev tvungna att äta vår matsäck i bilen, annars var risken stor att fåglar skulle sno vår mat. Sedan fortsatte vi vår resa genom vildmarken.

Struts som strosar framför safribilen

Återigen fick vi njuta av utsikten på vägen upp för den branta backen. Halvvägs upp fick vi stanna för vi fick ett problem med bilen och det visade sig att bromsvätskan läckte. Kunde nog inte ha varit en sämre skada i den här terrängen. Men allt slutade bra till sist och alla kom hem helskinnade och glada efter en lyckad dag.

Endast massajer får lov att bo i Ngorongorokratern.

Ngorongorokratern

Sofie Stark 19.08.17


Safariglimtar

söndag 20 augusti 2017

Leopard i trädet

Ngorongorokratern

Hörs inget när elefanter vandrar fram över savannen

Giftig, afrikansk pufform

En rånare i apgestalt

Savannens vilda djur

Utsiktspunkt över Ngorongorokratern

Bushpigg

Eveline som får skolsupport av Kullaelever, Boel och Johan.


Först stoppet, Lake Manyara

söndag 20 augusti 2017

Efter den vanliga frukosten bestående av pannkakor och bröd på Umoja Hostel var vi alla äntligen på väg mot det som många sett fram emot, safarin. Två jeepar tog oss från Moshi till vårt första stopp, Lake Manyara, som ligger ca 6 timmar från Moshi med bil. Under resans gång fick vi se många spännande saker längs vägen. Bland annat masaier som vallade flockar av kor och getter. Även masaier med svart och vit krigsmålning, vilket tyder på att de ska gå genom en ritual som ska ta dem från att vara pojkar till att bli män. Dessutom körde vi förbi en masaiby där det tydligen, enligt vår chaufför och guide, bodde en 80 år gammal masaihövding som tydligen har 26 fruar och 100 barn. Inte nog med det, hövdingen har även en skola för alla sina barn.

Några timmar in i den långa resan mot Lake Manyara stannade chauffören plötsligt bilen. Efter några sekunders frågande om vad som hände såg vi anledningen. På höger sida av vägen bland buskarna stod flera stycken giraffer. Det var det första tecknet på att vi faktiskt började att närma oss Lake Manyara nationalpark.

Safaritur

Väl inne på området vid en picknickplats fick vi äntligen äta en efterlängtad lunch, också bestående av bröd och pannkakor vill jag tillägga. Dock blev den lite hastig på grund av tanken av att babianer lurade bland träden och skulle egentligen när som helst kunna bestämma sig för att stjäla vår mat och våra saker.

Safaritur

Efter lunchen gav vi oss iväg in i djungeln. Det tog ett tag innan djungeln öppnade sig och framför oss hade vi sjön med tusentals av pelikaner och andra fågelarter. Runt sjön fann vi även zebror, gnuer, impaler, flodhästar och bufflar. Djurlivet runtom Lake Manyara var riktigt häftigt att ha fått ta del av och se.

Lake Manyara

Senare när vi åkte in i djungeln runt Lake Manyara igen fick vi se det som jag hade längtat mest efter att få se, nämligen elefanter. Detta var definitivt höjdpunkten på rundturen i området, tycker jag. Vi hade tur som fick se elefanterna på så nära håll. De stod precis vid grusvägen som vi körde på. Detta var något riktigt maffigt, vill jag säga.  Djunglens tystnad och endast elefanternas smaskade på buskarna hördes.

Elefanter var det gott om

Efter en händelserik dag i Lake Manyara Nationalpark checkade vi alla in på Karatu Hostel. Några av oss var mer trötta och sjuka än andra och skippade därför middagen för att istället gå och lägga sig. Jag och Siri hade dock lite svårt att sova efter den decimeter långa ödlan vi hade hittat i toalettstolen på vårt rum. Men trots det, somnade även vi.

En av tre dagar fulla med safari är nu avklarad och det ska verkligen bli spännande att få ta del av mer av Afrikas unika djurliv. Imorgon är vi redo för vårt nästa stopp, Ngorongoro Crater.

 

Sandra Ekborg
2017-08-18