Musik, Dongkou & Sandvik (Na/Te 8)

 Dagen startade med att ta bussen till skolan, där inleddes dagen med robotteknik. Efter 1,5 timme av robotteknik så var det dags för en ny undervisningskurs, matematik. Men det som var speciellt med det var att det hette ”Math and Music”, vilket var matematik blandat med musik. Under lektionen så bjöds det på uppgifter för oss att lösa, musikuppträdande och skratt.

Efter lunchen så var det dags för oss att bege sig vidare ifrån skolan och skulle idag till Dongkou som är en gammal stad. Denna staden fick vi under eftermiddagen uppleva tillsammans med våra klasskamrater från robottekniken. Dongkou bjöd oss på fin atmosfär, gamla byggnader, affärer, statyer och annat smått och gott. Där spenderade vi ungefär 2 timmar innan det var dags för att åka vidare till vårt studiebesök, Sandvik.

Sandvik är ett svenskt företag som är stora inom stålindustrin och vi fick chansen att se inne i deras fabrik. Vi blev välkomna av vår guide som skulle visa oss runt inne i deras arbetsplats. Tyvärr fick man inte ta bilder i själva arbetsplatsen men det var intressant att se hur produktionen såg ut här. Dagen avslutades med att tacka vår guide med en present och sen var det hemfärd. Väl hemma avslutar vi kvällen med en god middag och härligt umgänge.

 Tack för oss!

Filip och Andreas

Skola, Tai-Chi & Paper cutting (Na/Te 7)

Dagen börjar som vanligt med frukost klockan 10 över 7. Man börjar bli ganska trött på frukosten nu, samma sak varje dag. Men vi överlever.

Sedan fortsatte dagen med buss till skolan  som började med vårt robot projekt. Man börjar komma in i programmeringen av robotarna nu, programmeringen blir enklare för varje dag.

Skolan fortsatte sedan med fysik. Detta var en spännande upplevelse. Först och främst var lektionen på kinesiska, så det var svårt att förstå. Men med hjälp av formlerna kunde man lista ut vad läraren lärde ut. Under lektionen visade även läraren många videos vilket hjälpte oss svenska elever att förstå ännu mer.

Sedan var det dags för lunch, vi tycker att skolmaten i skolan är bra, bättre än Sverige. Detta beror på att vi är hedersgäster och därför får vi finare mat.

Som tredje ämne på dagen hade vi papper cutting. Detta var en ny upplevelse för oss då vi inte har gjort det innan. Vi tyckte det var intressant och att det är roligt att få ta del av den kinesisk kulturen.

Skoldagen avslutades med Tai chi, vilket är en lite som yoga. Detta var mycket svårare än vad det såg ut men det var roligt att testa på det.

Kvällsmaten serverades 17.30 som den nästintill alltid gör. Dem lär sig vad vi gillar och maten blir bara bättre och bättre för varje dag. Maten är god!

Våran kväll spenderades på Wuxis gator där vi gick och kolla runt i den gigantiska staden. Dagen avslutades med en tidig sömn.

Godnatt och sov gott mina vänner!

Varma hälsningar från Adam och Patrick på rum 619 på Milido Hotel i Wuxi!

Buddha, buss & apelsiner (Na/Te 6)

Dagen började klockan 7:00 för oss, då vi fick duscha och käka frukost under en väldigt kort tid. Vi tog bussen kl 08:00 till Mt. Lingshan Grand Buddah Scenic Area som ligger i den sydvästra sidan av Wuxi. 

När vi gick ut från bussen kände vi den kalla kinesiska brysan. Det var den kallaste dagen än så länge, jacka och byxor behövdes. Medans vi väntade på biljetterna var vi glad överraskade när vi fick reda på att vi inte behövde gå eftersom vi skulle  ta en tourbuss runt området. Det första stoppet var ett buddiskt tempel.

Inne i templet fanns ett museum med många statyer av olika former av buddhastatyer.

 

Bland andra den här buddhan. Buddha hette från början Siddhartha Gautama. Han var en vis och intelligent man som lärde ut buddism under sin tid. Namnet ”Sidhartha” betyder han som uppfyller sina mål.

Sedan åkte vi till en fontän där vi skulle titta på en presentation. De va det vi trodde i alla fall. Det visade sig att fontänen var presentationen. Alla blickar var mot fontänen då det började. Den visade Buddhas födelse. I bakgrunden var det någon som berättade om Buddhas historia, men det var på kinesiska så vi förstod ingenting. Vi kollade upp om det fans något men tyvärr så hittade vi inget. Under presentationen så öppnades lotusblomman och det var en baby- Buddha på insidan.

Efter de fick vi se en kort fast kraftfull teater. Det var någonting som man aldrig sett förut.

Nästa på listan var en vegetariskt lunch som inte lät så frestande, restaurangen såg ut att vara dyrt dekorerat och fint fast maten var inte det bästa.

Sen kom höjdpunkten av parken. En 88 m hög guld färgad Buddha som var synlig från hela parken. Vi fick även gå upp från den långa trappen för att få chansen att ta på Big Buddhas fötter som ska tydligen tillbringa lycka.

Till sist tog vi bussen till en bondgård där de odlar apelsin, mandarin och clementin träd. Vi fick lov att plocka och äta från träden det var väldigt omtänksamt av dem. Vi fick även 1kg påse med oss hem, gott!

Abody & Michal

SA: ”Ålderdomshem och lektioner”

Att börja sin morgon utan stress för att inte komma försent var ganska behövligt, eftersom vi oftast startar vår morgon ganska stressigt och hastigt. Dagen startade inte förrän klockan 14.00. Dock väcktes vi av städerskorna runt halv tio vilket inte var lika skönt.

Vi hade ett besök på ett ålderdomshem vilket jag personligen tycker var väldigt intressant. Vi fick träffa på Goa och trevliga pensionärer som välkomnade oss varmt. Vi framförde ett uppträdande som innehöll två låtar, Idas sommarvisa och Sveriges nationalsång som vi tidigare uppträtt med på skola 159. Trots att de inte förstod ett ord av vad som sjöngs i låten fick vi massa skratt och applåder. Vi fick även möjlighet att kommunicera med pensionärerna och ställa frågor till dem. Många var sugna på att fråga kring Mao och politiken i Kina, men man vet inte riktigt i vilken grad man kan ställa frågorna med tanke på att det är ett så pass känsligt ämne.

Vi frågade dock studenterna från SISU som hjälpte oss översätta frågorna om det var möjligt att fråga vad pensionärerna tycker om Mao. Svaren var för oss väldigt överraskande, de flesta pensionärerna avgudade Maos arbete och menade att det är tack vare Mao att Kina är så bra som det är idag.

Kian och Maja intervjuade en pensionär som under sina unga dagar arbetat för röda armén.

Senare på kvällen var det dags för den sista kinesiska lektionen där vi fick lära oss kinesiska färger och färgernas innebörd. Det var även dags för den sista tävlingen, som var en ihopsättning av alla lekar vi lärt oss tidigare i veckan. Man skulle börja med att kicka en shuttercock fem gånger i rad, hoppa sig genom ett kinesiskt hopprep och sist men inte minst skulle man få fart och ljud på en kinesisk Jojo. Vill dock framföra att detta var mycket svårare än vad det låter…

Efter lektionen gick vi och åt kvällsmat lite utanför campus innan vi gick hem för att planera morgondagen, det s.k. ”farewell- partyt” med de kinesiska studenterna.

/Frida

I love the smell of barbecued heart in the morning! Eller?

Kinas Venedig besöktes idag av SA3C och erbjöd klassen alltifrån grillade grisklövar till grillade hjärtan, fiskspa, gungiga båtturer och charmiga broar. Dagen gick ifrån att vara rätt sval då vi lämnade SISU till att senare vara varm och vindstilla, men trots detta tog Alexander aldrig av den nyinköpta dunjackan – stil gick före bekvämlighet. Det kändes skönt att uppleva en annan typ av småstad än man gjort tidigare. Det fanns en hel del att göra där, vissa åkte på en båttur i kanalen medan andra strosade längs smågatorna. I gränderna grillades hjärtan, grisklövar och diverse andra organ. Butikerna längs kanalen varierade, vissa sålde mycket fint porslin och fina smycken ur glasskåp medan andra satt och stickade barnskor på gatan och slipade egna kammar gjorda av ben.

Trots all konstig mat åt nog alla en väldigt god lunch i hjärtat av kanalstaden. Vi fick hela 3 timmar i där, vilket vi tyckte var ganska mycket, man hann gå upp och ner för gatorna flera gånger men ändå visade det sig att det var för lite tid… Vi hade oturen att hitta den bästa butiken på gatan 10 minuter innan vi skulle samlas. Vi fick jogga till samlingen men det hann ändå bli ett litet köp.

Den skumpiga bussturen tillbaka till SISU tog 40 minuter och efter några små inköp i den lilla lokala butiken gick vi tillbaka till våra rum. Vi hade inget att göra på några timmar så det blev många tog chansen att vila ut sig på sina rum innan samlingen för lektion klockan 18.30. På denna lektionen fick vi lära oss hur man använder populära kinesiska appar som spelar en viktig roll i deras sociala kultur. Appar som Meitu Pic och WeChat används ofta av de kinesiska studenterna för att redigera sina bilder och kommunicera på samma sätt som vi gör via Facebook. Sedan fick vi lära oss hur man hoppar kinesiskt hopprep, och hade en tävling i det innan avslut klockan 20.00. Vinnarna blev Erik, Eric och Eric.

Efter lektionen gick de flesta ut för att ta något att äta, många av oss gick på en kinesisk restaurang 10 minuter ifrån campus och njöt av lite friterad kyckling och stekta nudlar.

Med det var denna dagen avslutad, och lite sömn känns välförtjänt. Vi har endast 10 dagar kvar i Kina… Det känns på ett sätt ganska skönt att hemresan närmar sig, men det känns också väldigt trist. Vi har upplevt och lärt oss så mycket här, och alla har kommit varandra närmare.

Kian & Maja

Basket, mat & sång (Na/Te 5)

Idag har vi varit på skolan i Wuxi. Först på schemat stod robotteknik. Vi träffade några nya kineser som hjälpte oss med programmeringen. Deras robotar skiljde sig mycket från våra lego mindstorm-robotar som vi använt i Sverige. Här i Kina hade de mycket större robotar och mer avancerade. Dyra var de. Programspråket var mer som Java än blocks som används i mindstorms, vilket betyder nya utmaningar.

 

Efter det hade vi engelska. Kinesiska elever presenterade kultur, mat, sevärdheter och kända personer från Wuxi. Några svenska tjejer hade också förberett en presentation om Sverige som de höll, där vi alla sjöng Svergies nationalsång.

 

Till lunch blev vi bjudna till en speciell matsal som var väldigt fin i jämförelse med där resten av skolans elever åt. Maten var helt ok, goda clementiner till efterrätt.

 

Eftermiddagen avslutades med basket för min och Dala71s del. Kineserna var väldigt duktiga på basket. Speciellt en skön lirare som heter Chen. Varmt var det.

 

På kvällen fick vi den godaste kinesiska maten hittills. Maten är väldigt annorlunda från Sverige vilket jag tycker är jobbigt, men ikväll var det verkligen mycket gott.

 

Nu tar Jacob över skrivandet, stor applåd för honom! Kul!

 

Snyggt Elias, nu är de jag Jacob som tar över rampljuset! Kul!

 

Det jag tyckte var de roligaste med dagen var att få jämföra våra basketfärdigheter med kinesernas som var klart mycket bättre.

 

Det jag även tyckte var roligt var att få ta del av kinesernas lektioner eftersom de va så mycket annorlunda till de vi har här hemma. De va launa.

 

De som föll mig mindre i smaken var deras toaletter :/. Det luktade inte hallon precis (:P) och var allmänt ofräscht, eller som Elias skulle sagt, skabb. Annars va de nice.

 

 

Ikväll har vi haft det allmänt trevligt, myst med glass, pratat med många kineser, fått jättebra kontakt med vår kinesiska granne här på hotellet.

 

 

Godnatt och sov gott mina vänner!

Varma hälsningar från rum 2319 på Milido Hotel i Wuxi! 👍🏿

 

En dag med många olika intryck!

Igår kom vi till SISU University i Shanghai, i och med att klockan var ganska mycket, när vi anlände till campus så hann vi inte se särskilt mycket. Men nu är snart första dagen i Shanghai på SISU University slut. Denna måndag har inte varit som alla andra vanliga och halvgråa måndagar utan idag har det varit ett fullspäckat schema.

Idag blev vi väckta av den starka solen och där graderna var uppåt 27 grader, inte direkt det jag hade tänkt mig. Första dagarna i Beijing var det också ganska varmt, men det slog om väldigt snabbt till kallt och därför fick jag uppfattningen att här också skulle vara ganska så kallt, men inte det nä. Det var bara på med tichan och solbrillorna, vissa tog till och med kjol.

Vid halvtio tiden var det välkomstceremoni tillsammans med utbytesstudenterna som var i Sverige. Vi fick höra lite om SISU, ha lite frågesport och vi fick även lite tid att presentera oss för varandra då vi inte kände alla. Sedan blev det en liten rundtur runt campus. Man blev ganska paff då vi fick se alla sjukt maffiga byggnaderna. De berättade att de hade en journalist- och kommunikations byggnad, en juristbyggnad, en byggnad för ryska, en för engelska, en för det europeiska språken som svenska, franska, spanska osv. De hade även en byggnad för språken i Asien förutom Japan som hade en egen byggnad. Hela campus området tar ca 20 minuter att gå runt och vissa av byggnaderna ser ut som slott.

Eleverna på SISU tog oss sen till en restauranggata där vi bestämde oss för en italiensk restaurang, det var den jobbigaste betalningen jag någonsin varit med om. Vi fick tillkalla hjälp för att vi och kyparen skulle förstå varandra. Vi har börjat med att alltid fråga varandra ”vem är det som inte kommer få rätt mat idag, eller ingen alls”, då det alltid har blivit något strul när vi käkar på restaurang. Så idag ställde Nelly frågan, and guess what? Det blev Lucas tur att få fel mat IGEN. Men denna gång fick han iallafall mat, det har hänt att han inte ens har fått någon mat.

På schemat idag stod det även att vi skulle få besöka kindergarten. Det var lite speciellt och även stor skillnad från Sverige. Dessa ungar hade lärarna full koll över. Det nästan marscherade fram till oss idag, när vi skulle hälsa på dem och när vi fick chansen att träffa fler inne i klassrummen satt de som statyer på sina stolar. En liten kille spelade piano för oss. Jag tror han spelade typ 4-6 olika låtar. Sjukt hur en liten kille på knappt fyra år kan spela så mycket, att han ens kan spela piano överhuvudtaget. De är bara små, små barn, låt dem leka lite. Vi fick se ett gäng ungar leka lite nere på lekparken, dock kan man knappt kalla det leka då de stod näst in till i led och lekte.

Man förstår dock lite mer varför 18 och 19 åringar kineser ibland är så barnsliga och lite svåra  att hålla en normal konversation med. Deras uppväxt ser inte ut som vår och det är vår uppväxt som formar det mesta av hur vi blir när vi växer upp. De har inte fått den chansen till att vara barn på samma sätt som vi fick när vi var små och det kan göra att vissa av dem inte har kommit över det stadiet. Även fast flera av oss fick se barn leka och ha kul så var där min grupp befann sig annorlunda . Vi fick se hur fyra åringar sjöng nationalsången och sjöng låtar.  Vill påpeka hur läskigt det är att kommunisten har krypt så långt nere i åldrarna.

Nu på kvällen har vi fått vara med på en lektion i kinesiska, som vissa av studenterna anordnade för oss. Tim, en av studenterna är nog den mest imponerande killen jag träffat här. Tim hade kommit på en liten saga för oss på ca sju minuter och som gjorde oss väldigt osäkra på vad sjutton han höll på med, men det visade sig vara ett sjukt bra sätt att introducera något på. Han använde sig av riktigt bra metoder för att vi skulle lära oss snabbare och verkligen komma ihåg det de försökte lära oss. Det bästa var också att han hade riktigt rolig humor, så vi fick alltså ett bra avslut på en bra dag med ett gott skratt.

Ebba SA3C

SA ”Farväl, Peking”

Vi började dagen med en tidig morgon på hotellet för att sedan ta oss vidare till Shanghai. Resan började med en kort bussfärd till en tågstation. På tågstationen fick vi lite fritid innan tåget skulle gå, då blev det en lite senare frukost på Burger King för mig själv och några andra. Tågstationen kändes precis som en flygplats med alla säkerhetskontroller, butiker och restauranger och den känslan följde med på själva tåget också. Tåget som vi åkte var ett snabbtåg och som jag själv och några nämnde så kändes det lite som att flyga. Vi hade hört att tåget var så stabilt, att man kunde ställa ett mynt på långsidan och att myntet inte skulle trilla på hela resan, men det var inte riktigt så jag och min kompis upplevde det, för när vi var uppe och letade efter kaffe så höll vi båda att trilla när tåget svängde.

Efter ett par timmar så var vi framme i Shanghai och möttes direkt av de kinesiska studenterna, som hade bott hos oss i Sverige och deras lärare. Kramar och presenter växlades och sedan fortsatte vi alla genom de vanliga säkerhetskontrollerna, som man har vant sig vid under ens tiden i Kina, för att ta en ytterligare buss till ett campus där SISU-eleverna bor. Vi alla delades in i rum, men man hann knappt packa upp innan vi skulle gå ut och äta med våra kinesiska vänner. Vi gick genom deras campus och det var då man insåg hur stor skolan är, nästan som en egen stad. De tog oss till en lite finare restaurang och där åt vi en av de godaste måltiderna som vi har ätit här. Efter middagen så köpte vi frukost inför morgondagen och en basketboll, eftersom att vi har en basketplan precis utanför våra rum.

Avslutningsvis så vill jag ta ett litet farväl av Peking, där man fått minnen som man kommer ha med sig hela livet. Jag kommer komma ihåg alla människor vi pratat med, platser vi besökt och lärorika möten. Mina favoritminnen som jag tar med mig från Peking är eleverna som man lärde känna på skola 159 vi besökte och dagen på Kinesiska Muren.

Fredrik Greback

Lermakeri, grottvandring och cyklande (Na/Te 4)

Dagen började 06:45 när väckarklockan ringde. Efter lite förberedelser var det dags att bege sig ner till frukosten som vi så sakteligen börjat vänja oss vid. Idag fickan till och med en utspädd apelsinjuice vilket var ett skönt alternativ till  kaffe och te.

Efter frukosten begav vi oss iväg till en stad som heter Yixing som ligger cirka 2 timmar ifrån Wuxi. Vår utmärkta guide Cindy berättade om staden. Den var känd för sitt lermakeri och var även känd för en man som heter Fan Lei som bodde i en grotta i staden för 2500 år sedan. Det var han som började med lermakeriet. Hans förmögenhet som han tjänade ihop på att sälja sitt gods skänkte han till de fattiga i staden. Detta gjorde han tre gånger om.

Det här området som är en stor turistattraktion hade en stor skog med en massa olika bambuträd. De första såg nästan identiska ut medan  några såg mer annorlunda ut t.ex ett svart bambuträd.

Skogen var uppe på ett berg som hade trappsteg som man fick vandra upp på. Uppe på berget besökte vi ett ställe där man själv fick testa på att göra något med leran. Man fick en klump som man skulle banka ut på former som föreställde en massa djur såsom tiger, gris, orm osv. När man bankar klart skulle man försiktigt lossa kanterna från formen och pilla ut sin skapelse.

Efter det gick vi ner i en grotta som Fan Lei bodde i. Den var otroligt stor och det var ganska lågt till tak så de lite längre fick vara försiktiga när de gick igenom. Grottvandringen mynnade ut i en liten båtfärd. Båtarna var förhållandevis små när sexton personer skulle trängas ihop i den. Något som var ännu häftigare var hur båtarna manövrerades inne i grottan. Föraren använde grottaket och föste båten framåt. Han såg så rutinerad ut så det var ingen risk för oro. Dock var man ofta nära att slå i huvudet i grottkanterna som stack ut över vattnet.

Efteråt gick vi och åt lunch på en närliggande restaurang. Maten är generellt väldigt lik var man än går. Det är mycket fläskkött, kyckling/anka, tofu, grönsaker och så klart ris som de flesta såg som det enda säkra kortet på bordet. Man börjar så sakteligen att vänja sig vid den kinesiska matkulturen. Att spotta ut saker såsom ben och fett på plastfilmen som täcker bordet börjar bli en vana och att ta maträtterna med pinnarna istället för fingrar eller gaffeln har också börjat sätta sig.
Något som vi tycker är anmärkningsvärt är att drycken som serveras ofta har ett utgångsdatum som är passerat sedan allt mellan 1 vecka och ett halvår. Med viss tveksamhet dricker vi det till den stora förvåningen att det inte alls smakar konstigt.

Efter lunchen begav vi oss iväg till en annan ställe i Yixing som heter longchishan-parken. Här skulle vi cykla på en fantastiskt anlagd cykelbana med riktigt fin vy över landskapet, fält, berg och sjöar. Solen hade börjat leta sig fram genom den tjocka dimman. Hela cykelstråket var uppåt en mil långt. Det var väldigt varmt under cyklandet och mycket vatten fick drickas. Man fick vara väldigt försiktig så att man inte råkade cykla in i en annan cyklist eller i golfbilsliknande fordonen som nästan täckte upp hela körfältet.

Trötta och svettiga satte vi oss på bussen och såg fram emot de två timmarna ”hem” till hotellet som skulle innebära lite skönhetssömn efter den (för de flesta) långa cykelturen.

Kvällsaktiviteten efter middagen var för oss att besöka köpcentret Wanda Plaza som ligger inom promenadavstånd från hotellet. Där handlades en del kläder främst hos de för oss kända märkena där såsom Zara och GAP. Det fanns många affärer med kinesiska märken som vi inte kände till.

Imorgon väntar vår första skoldag och starten på robotprojektet. Det ser vi väldigt mycket fram emot.

晚安！

Johnny, Albin och Måns

Rishattar, paparazzis och kycklingfötter (Na/Te 3)

Väckarklockan ringde klockan 7.00 och det var dags för dagens första mål – frukost. Skillnaden var bara att denna bestod av ris, nudlar och annan varm mat. Den enda drycken som fanns var kaffe (eller åtminstone något som skulle föreställa det) och te. Men vi hade lite tur och hittade melon och vitt bröd. En riktig dunderfrukost helt enkelt.

Därefter gick alla snabbt upp på rummet för att fixa det sista och sedan bar det av vid 8.00 till en trädgård eller ”the garden” som vår enormt glada och engagerade guide sade. Cindy, som hon hette, kunde väldigt mycket engelska och hon upprepade det sista ordet i varje mening minst två gånger för att vara extra tydlig (extra tydlig). Väl framme i ”the garden” fick vi en guidad rundtur innan vi själva fick gå en stund. Turisten i oss väcktes då till liv hos många när vi hittade stora rishattar som vi köpte för ca 20 kr  var. Vissa matchade även detta med ett par nyinköpta solglasögon á la John Lennon style. Detta gjorde att alla kineser, som var helt till sig över oss, blev ännu mer ivriga att fotografera. Efter detta skulle vi äta lunch på en restaurang där vi kom in bakvägen genom en gammal hederlig garageport.

En timmes bussresa senare befann vi oss på en gammal gågata. Den var inte mer än 1,5 meter bred på vissa ställen och packat med folk, men trots det så var det mer vanligt än ovanligt att köra moped där. Har man en tuta så går allt…

På denna gata, med periodvis enormt konstiga dofter, gick vi sedan och strosade medan vi blev fotade av mer eller mindre diskreta kineser. Vid ett ställe kom det en doft som var så påträngande att vi var tvungna att fråga en av våra kinesiska kompisar vad det var som luktade(stank). Han svarade glatt att han skulle visa oss senare och att det var en av hans absoluta favoriter som vi bara var tvungna att smaka senare. Okej tänkte vi och gick vidare. Efter en kvart sade han att det var dax och vi satte oss på en mur medan han köpte läsk till oss och ställde sig i kö för att köpa maten. När han kom tillbaka, hade han en påse med 20 st kycklingfötter med sig. Med klor på. Man vill ju inte vara otrevlig, det var ju trots allt en personlig favorit hos honom. Så när vi efter några minuter förstått vad det var han hade i påsen och att vi faktiskt skulle äta detta så vågade tre stycken av oss testa. Däribland vi två. Man kan tro att det ska smaka som kyckling, vilken var den förhoppningen vi nog alla hade, men icke. Det var mycket senor och mycket skinn. Och ja, frågan är om det överhuvud taget var något kött på dem. Men smakade gjorde vi, och slutsatsen som vi alla nog kunde enas om var att vi skulle klarat oss minst lika bra utan dem.

Två timmars bussresa senare var vi tillbaka på hotellet där vi åt en liknande middag som de andra kvällarna. Sedan tog vi taxi in till centrala Wuxi. Vilket var en upplevelse i sig. Där körningen påminde väldigt mycket om mario-cart. Kör som en galning, sicksacka över allt det går med gasen i botten samtidigt som det hörs plingande ljud inifrån taxin från något radioliknande.

Centrala Wuxi är inte alls som där vi bor. Hos oss finns inga gatulampor och trafikljusen är alltid avstänga. Där, däremot, fanns det flera stora, höga och starkt blinkade byggnader med 6 våniga shoppinghus fyllda med butiker av världskända designers.  Dessa skillnader trots att det bara var 3 km mellan ställena! Centrala Wuxi såg alltså ut som vilken annan storstad som helst fast detta bara var centrum för, i kinesiska mått mätta, en liten stad/by på ca 6 miljoner invånare.

Efter vår första heldag med aktiviteter i Kina med mycket nyheter var vi alla ganska trötta och åkte därför hem ganska snart.

Intrycken och känslan för Kina blir bara bättre och bättre, och vi ser redan fram emot en ny dag med nya aktiviteter och utmaningar.

Matilda och Clara