Man är aldrig ensam

En av det ceremoniella hallarna

första middagen

himmelska fridens torg

Ingång till förbjudna staden

Som sagt, många ville ta foton med oss

Äntligen riktig kinesisk mat!

Nu är vi äntligen framme efter en lång resa. Vi landade i Beijing på världens största flygplats. Nja, resan var inte lika jobbig som jag trodde den skulle vara. Men jag ångrar nog att jag inte tog Boels tips och använde stödstrumpor.

 

Luften? Den var inte så farlig som jag hade trott. Men ibland kan man känna av att den är lite ”tyngre” om man kan beskriva det så men man vänjer sig vid ett tag.

 

Efter en lång dag avslutade vi med en trevlig gemensam middag med väldigt god mat. Tidigare har man inte riktigt förstått när våra kinesiska utbytesstudenter förklarat att den svenska kinesiska maten inte går att jämföra med den riktiga kinesiska maten, men efter denna middag förstår man varför.

 

Andra dagen började man förstå att vi faktiskt är i Kina. Vi besökte himmelska fridens torg och den förbjudna staden. Det var enormt och jättevackert. Massa kinesiska byggnader med fina dekorationer och färger. Vi promenerade länge och under tiden stannade vi vid de olika ceremoniella rummen där vissa i klassen fick guida oss och presentera de olika platserna.

 

Människorna i Beijing kollade mycket på oss, andra som pekade och ville fotograferas med oss. Fast när man tänker efter så är det kanske inte så konstigt. Det är kanske första gången som de ser något från Sverige.

 

Tunnelbanorna var precis så som man föreställt sig, så som man bara sett på tv. Vi fick verkligen tränga ihop och det var så mycket folk. Man fick verkligen skynda oss både in och ut från tunnelbanan för att hänga med resten av klassen.

 

Jag trivs ganska bra hittills med det är en väldigt stor omväxling från lilla Höganäs. Det är mycket folk, högljudda människor och man får trängas nästan vart man än går, raka motsatsen till Höganäs, men jag gillar det. Man är aldrig ensam.

 

Tamara

 

 

Resan börjar här

Då var det dags att åka till Kina. Efter hela tre år av väntan så är det äntligen dags för vad som för många kommer att bli den längsta resan hittills. På tisdag så samlas vi på Knutpunkten, antagligen både glada och hoppfulla, men även nervösa inför resan. Stämningen i klassen är på topp och många har svårt att förstå att det faktiskt är dags att åka om bara fyra dagar. Själv så har man lite svårt att ta in att det faktiskt är dags, dags att åka till landet som man har hört så mycket om.
Nu i trean så har många av våra skolämnen varit fokuserade på Kina, för att vi ska få en djupare förståelse för detta gigantiska land. Innan vi började läsa om Kina så trodde man att man visste det mesta om Kina. Det är ett stort industriland, det finns en gigantisk mur, det är en stor ekonomi och kanske framför allt, det är en diktatur. Detta var i stora drag det man tänkte på när någon nämnde Kina. Nu däremot, så tror jag att alla i klassen har fått lite större kunskaper om hur denna gigantiska diktatur fungerar, och framför allt hur dess utveckling har skett.

Personligen så har jag mycket höga förväntningar på resan. Man har hört lite olika åsikter om maten från de tidigare eleverna, men jag är säker på att vi vänjer oss efter några dagar. Shopping och liknande blir förhoppningsvis jättebra, och kanske det som de flesta i klassen ser fram emot. Även de studiebesök vi ska göra som till exempel till Himmelska fridens torg och Kinesiska muren lär vara mycket givande och intressanta. Vad jag har förstått så är klassens också mycket hoppfulla inför besöken på de olika historiska platserna, vilket förhoppningsvis kommer att bidra till en trevlig resa. Vi ser även fram emot att få träffa eleverna i teknik/naturklassen på vårt 5-stjärniga hotell som skolan har ordnat åt oss.

Avslutningsvis så är både jag och klassen övertygade om att resan kommer att vara en upplevelse vi aldrig kommer att glömma, inte minst på grund av våra tre fantastiska lärare Daniel, Boel och Helen.

Resan börjar här!

/ Alexander, SA3C